mariamagdalena

Tänk en dag utan smärta, en dag att bara andas ut

En dag där alla minnen kunde paketeras in på vinden, och bara komma fram när jag själv bestämde mig för att gå in på vinden och hemta dem. En dag utan dess tunga börda, en dag att få vara bara lycklig.
Kommer det någonsin att hända mig?

Ibland händer det att jag funderar över, varför jag mår som jag gör.
Varför är jag inte lycklig?
jag borde vara lycklig. För, jag har ju min älskade familj, som jag älskar över allt annat.
Jag har mina nära och kära som betyder en hel del.
Jag bor i Göteborg, staden som innehåller alla fina minnen.
Jag går i en skola, där jag för första gången trivs.
Jag ska snart flytta till en lägenhet tillsammans med en betydande vän.
Jag får syssla med sådant som jag älskar, musik, bilder och ord.
Jag kan gå ut i världen när jag vill, spana ut över havet eller göra stan osäker.
jag kan göra nästan det jag känner för. Jag är en fri människa.
Jag är hel, frisk och lever i ett land utan krig.

Så varför är jag inte lycklig?
Vad är det för bultande känsla inom mig, som hotar komma upp, som tårar mina ögon och får mig att springa min väg? Vad är det för känsla inom mig, som säger att det fattas något, vad är det som fattas?
Kommer jag att hitta det som fattas?

När kommer jag känna att jag är värd att bli älskad?
Och kommer jag någonsin våga älska en annan människa?
och vad är det som skrämmer mig?
när kommer jag sluta fly?

En människa full med grubblande tankar.


Snälla hejda mig på vägen, och sig att du väntar