mariamagdalena

Ibland drömmer man drömmar som man inte riktigt vill vakna upp ur.
Jag drömde en sådan dröm här om dagen. En fin men sorglig dröm som tårade mina ögon.
Varför var det bara en dröm?

I drömmen var jag på väg till ett barnhem (eller något liknande) Jag var där för att hämta mina kusiner Sofia och kristian. När jag kommer in i byggnaden sitter det nåfra barn samt ett par vuxna vid ett bord.
Jag går fram till den ljuslockige av flickorna och säger: Sofia, kommer du ihåg mig?
Flickan tittar på mig, tyst, sen flyger hon upp från stolen och kastar sig i mina armar och sa:
Jag har letat efter er! Hon grät, jag grät. Jag berättade hur mycket jag hade saknat henne och hennes bror.
Efter en stund tog hon mig i handen och drog med mig bort, till kristian.

Han tittade bara på mig först och sa att han inte mindes mig. Men sen log han och sa: Nu mins jag, vart har du varit!!? Även han kastade sig i mina armar. Det var fint.

Sen kom hela min familj, det blev ett stort kramkallas och jag vaknade.

Varför skulle jag vakna just då? Kunde jag inte få vara med Sofia och kristian bara ett litet tag till?

Drömmen var så värklig. Tårar.

Men det var bara en dröm. Och Sofia och kristian är små änglar nu.
Men jag vet att vi kommer träffas igen. I nästa liv.

Vila i frid


Kom helt plötsligt att tänka på Pedram och Sina som bodde på min gård när vi var små.
Jag minns att de var snälla och jag minns deras bästa vän. Han frågade några gånger ifall de hade kommit hem än. Men de kom aldrig hem.
De åkte till sitt hemland med mor far och syster, kriget bröt ut, flygplatsen stängdes och de kom aldrig tillbaka.
I alla fall inte vad jag vet. Hyresägaren tömde deras lägenhet. Det var sorgligt.
Undrar hur det gick för dem. Hoppas det gick bra.

Jag hamnade nyss på friends hemsida. De finns till för en bra sak.
Varför mobbas folk? Tänk om alla kunde acceptera varandra. man behöver inte älska varje människa på jorden, men måste i alla fall acceptera varandra och inse att vi är olika.

I alla fall så hamnade jag på sidan med deras videofilmer och jag kom ihåg filmen med den rödhåriga killen.
Så jag bestämde mig för att titta på den, och jag måste bara säga att jag älskar den.
Hur modigt och fint gjort är det inte av den stora killen som färgar håret rött bara för att de andra ska sluta mobba den lilla killen med naturligt rött hår. Starkt och fint.

En medalj till alla människor som ställer upp för andra

Okey okey, jag fattar, du ville ha ett bevis på min oduglighet i att skriva.
Tackar så mycket för det! :) Våran lärare på litteraturen gav oss helt plötsligt några minuter till att skriva en dikt (eller något liknande) Utan att tänka till, bara skriva ner det som kom.

Hm, okey, här är resultatet iaf

Tårar som inte syns med en bedjan som inte hörs
Allt jag ville, någonsin drömt, var förlorat.
Det dog, försvann
spårlöst

Så jag letade efter skärvan

Efter något från mitt förflutna.

Något som kunde förklara,

varför blev det som det blev?

Jag ser dig ibland, fastän skuggan har dött ut
Jag kan höra alla skratt från stumma munnar.

Mina ord dör ut

(Den blev aldrig klar)

Och sen skulle vi skriva en annan typ av dikt
och den blev så här:

Varför
denna ovishet
min vän säg
red du i natten
förlorad

Och så en tredje

Den månaden då vädret spelade sin spratt
Den månaden då den vita blomman lyste
Den månaden då regnet öste ner
Den månaden då fjädrar yrde
Den månaden då hjärtan brann
Den månaden då orden skrevs
Den månaden då, du försvann

(Ingen kommentar tack om den sista, för det var en väldigt tråkig diktform att göra något av)

Jag hoppas att den där damen på bussen inte menade det hon sa (högt) i mobilen.
Jag var tvungen att kolla till på henne. Ville veta hur en människa som sa så såg ut, och nu vet jag det :)
Hon pratade med någon om presenter och tydligen så måste den personen i telefonen ha frågat hur mycket presenten kostade, för hon svarade följande: Det beror väll på hur mycket man älskar sitt barn.
eh, va? Så en fattig människa som inte har råd att köpa presenter älskar inte sitt barn då eller?
Eller den människa som köper många dyra saker hela tiden bara för att han/hon inte vill konfronteras med sina känslor. till exempel.

Men sen kan det nog vara så. Att om man älskar sitt barn så köper man nog dyrare saker än om man inte älskar sitt barn. Fast då hade man väll inte köpt något alls, eller?

Hm. Nu blev det lite knas.
men aja, jag tycker iaf inte att man säger så där.
Jag menar, kärlek och pengar, nej nej.

Jag tror nog att mamman där borta älskar sitt barn minst lika mycket som mamman som köpte en sportbil till sin son.

Flum flum

Och jag ljuger inte när jag säger att han var otroligt snygg.
Jag är inte den ytliga typen, men han var snygg!
Såg ut som en gyllenbrun kramgo nallebjörn *drömmer*
Undrar vem han var?

Jag är faktiskt lite irriterad på mig själv.
För varför skulle jag välja just det där ämnet att skriva projektarbete om? varför varför varför!
Men vem vet, det kanske blir bra *idrottpsykologin här kommer jag*

Varför sitter jag här och skriver
och vad sjutton är det jag skriver *funderar* bla bla bla

Godag, trevligt att du tittade förbi

Och vart har du tagit vägen då?
Antingen så har du försvunnit för gott eller så lurar du någon stans i kanten.
Men hallå, kom fram nu! Lite action tack. Raka svar vill jag ha. bestämdhet.
Inget mesigt daltande fram och tillbaka. Blir bara snurrig.