En dröm...

Jag hade en dröm en gång, att mannen jag skulle komma att falla för,
var poet, musiker eller konstnär *funderar*  i hatt och lite trasiga jeans,
med ögon fulla av liv, läppar sjungandes en sång och en famn så varm och trygg.

en dröm flera drömmar, drömmandes om drömmen i mina drömmar.


Underbart det än ändå med drömmar.
Där jag bestämmer och ingen kan styra *ler*

Någon slags dikt, eller kanske en text

Till den som fångar mitt hjärta

Jag ska älska dig, se dig och höra dig
skratta le och prata med dig.
Jag kommer att lyssna på dina ord, skratta åt dina skämt
och smeka bort den tår som faller.

Tillsammans du och jag
ska vi vandra hand i hand

När du är ledsen, kommer jag att finnas vid din sida
och smeka bort den tår som faller.
För alltid i min blick ska spegla
bilder utav dig.

Om du ensam vid ditt fönster sitter,
och blickar ut över nattsvart gata.
Om ångesten kommer smygande inom dig
över saker du önskat, men som aldrig hänt.

känn då att jag finns där för dig
och tyst ska sitta där bredvid.

Jag ska le när du är glad
och trösta när du gråter.
Finnas vid din sida
från januari till december.

Jag ska kyssa dina läppar
som om dom var av glas.
sitta tätt intill, och bara vara din.

Jag vill höra dina tankar, din mening om livet
se det du ser, det du kallar vackert.
Jag vill svepas med av din värme
och värma när du fryser.

Tillsammans ska vi vandra
våran väg i livet.

Men den dag du stryper mina ord,
baktalar mina tankar och slutar att se.
Den dagen då du kräver mer,
än det jag dig kan ge.

Då vänder jag mig om och går
kanske synlig med själsliga sår.
Det du en gång haft, som en del av dig
blir till en dröm, försvinner med mig.

Skriven av mig Maria-magdalena




Ett haiku

Jag fick se världen

genom glittrande ögon,

ett ljussken av guld.

För en stund fick jag glömma

Världen var vackrare då.


Ett haiku om den sexiga mannen med den sexiga baken, som jag såg varje morgon vid spårvagnen (innan jag började åka buss)

 

Frusen kall mark

Under svarta blanka skor

Knastrande grus.

Du är vacker där du står

I sexiga blåa jeans.


(Dåligt jag vet, men något var jag tvungen att skriva ner som kunde ge en förklaringen för min känsla till den anonyme mannen)

Skrivet av mig, bara mig!


Och plötsligt...

Och plötsligt, spred sig en känsla igenom hennes kropp, en känsla av längtan blandat med något som nog kan kallas för glädje.

Vad som framkallade dessa känslor *ler* Jo jag kom på vad mina framtida barn ska heta.
Och min framtida man, som således kommer bli pappa till mina framtida barn, ja han har inget att säga till om saken *ler*

Det där kändes konstigt, jag, en mamma! *funderar* nej inte än på ett tag i alla fall.
Men man växer nog in i tanken och snart kanske den inte låter så främande *hoppas*

Och jag ska bli en bra mamma, det har jag bestämt.
Kärlek, uppmuntran och sagor ska jag slösa på mina barn.

William Henry Edward Och Cadense Kristina Millie   Det är namnen jag har bestämt.

Hoppas bara att världen är en lite bättre plats då.

 


Min guddotter

Kärlek var det ja, kärlek i alla dess nyanser.

Det finns kärlek mellan partners, mellan barn och deras föräldrar, det finns kärlek mellan vänner.
Det finns kärlek mellan människor på avstånd, det finns kärlek mellan människor som aldrig blir accepterade. Det finns kärlek, utan att någon vet att den finns.

Det finns kärlek mellan en farmor och hennes barnbarn, mellan doktorn och hans pasienter.
Det finns kärlek mellan barnen och deras lärarinna, det finns kärlek mellan två människor i natten, det finns kärlek mellan partnerna på bröllopet.

Ja det finns oändligt med olika typer av kärlek.

Sen finns det den kärleken som Magdalena hyser för sin guddotter, här i min blogg får hon namnet prinsessan. Det är en speciell kärlek från min sida.
prinsessan utstrålar ett lugn som får mig att må bra, ett oskyldigt barn inför världens hunger.
Så oskyldig i allt det som den vuxna människan gör.

När prinsessan tittar på än med sina ögon, då är det nästan så man vill fälla en tår.
En tår av glädje för en betydande liten filur, en tår av känslor för alla dessa minnen denna prinsessa framkallar. (genom att se prinsessan, så kommer jag alltid att tänka på hennes mamma. Vi kom inte överänns som mindre, jag tror nästan att vi hatade varandra ett tag, men idag betyder hon otroligt mycket för mig. Hon är snäll cool vänlig och helt änkelt en av tre superfina mostrar, hon betyder en massa och må hon alltid finnas kvar här hos mig)

Jag får en beskyddar instinkt mot prinsessan, jag ska alltid finnas här för henne och vad som än händer så kommer jag att ställa upp.

En annan sak med prinsessan, som jag avgudar.
är att jag ser min ängel Kristian i henne (kristian var min älskade kusin som omkom i Thailand tillsammans med hela sin familj) Inte på ett vidskepligt sett nu, nej jag ser en likhet dem emellan. Och den likheten gör mig stolt, för kristian var en underbar själ och jag tror och hoppas att prinsessan kommer bli lika fin. När Prinsessan ler och skrattar, då minns jag kristian le och skratta. Det är så fint.

Nu har jag suttit här och skrivit av mig lite känslor (blir kanske en fortsättning/avrundning i morgon)





RIX FM

I måndags var jag inne i stan och kollade in RIX FM FESTIVAL.
och ja, det var helt okey. Solen lyste och Roger var het hetare hetast! Titti var fin och Fylking, ja han var Fylking helt änkelt ;)

(varför hamnar jag alltid bredvid människor som är helt galna, nej jag vill inte ha erat vatten på mig, och inte era popkorn heller)

Artisterna var en härlig blandning. Som tog sin början med Sebastian. Varför har jag inte lyssnat på honom förr? Mannen har ju talang!  Helt klart coolaste snubben där.
Sen var Evan där också och han spelade min favorit låt (den som var med i melodifestivalen)  *Me lika Evan* Amy Diamond var inte lika bra (kommer aldrig att gilla hennes musik) så var det sagt.
Da Buzz, nej nej nej, vill inte höra! Shirley Clamp, helt okey. Går absolut att lyssna på :) trallvänligt.
Jessica Andersson, vacker som en dag och med en av sveriges vackraste sångröster! (snyggaste kläder hade hon också) Peter Jöback *oh la la*  Jöback har nog den finaste sångrösten på den manliga sidan. proffsig som få och lika vacker som alltid! Patrik Isaksson, då höjdes temperatyren en aningen och folket rörde på sig ytterliggare, det är bara att konstatera, Patrik är poppulär (så även hos mig) Hans musik är som godis för öronen! Linda bengtzing, (nu blev jag nästan kär) vilken kvinna! vilken röst, vilken utstrålning, power helt änkelt! Linda var helt klart proffsigast av dem alla! kvällens bästa.
Sist, men inte minst, så har vi ju Bosson. Jag har alltid gillat Bosson och det slutade jag inte med efter den kvällen, han är het, han är bra, han är BOSSON!  och jag tänkte på dig där Kristina och på låten vi alltid lyssnade på (jag tror nog att du satt på ett måln där upp och lyssnade)


Ja det var en kort sammanfattning av artisterna! lite ros och lite ris (som det ska vara)

Och dom hade ju en tävling också, pris för den risigaste frisyren (ganska roligt faktiskt)
Men vem vill gå upp på en scen och få pris för risigaste frisyren? hehe. aja.


Ernst, och lite annat!

Nu är han tillbaka igen och jag säger bara, WHY!!?

Vem jag syftar på? Jo Ernst så klart! Den där Ernst!

Först smög han sig in i tvn, sen blev det radion, tidningarna, reklamskyltar! ja den mannen var helt änkelt över allt! *suck*  och varför igentligen? vad är det för speciellt med han? *funderar* nej jag kan i alla fall inte komma på något *ler*

Sen försvan Ernst *och jag grät inte* Det var lugnt och tyst, fram tills nu då, Nu är Ernst tillbaka!
Nu har dykt upp lite här och där, GAAAH!
men vet ni vad det värsta är? Jo att Ernst nu hamnat i min blogg *oj oj oj* han är då över allt ;)


Och vad är det med rökarna?

Mitt i ett hav av människor (som lyssnar på artister) Så tänder de sina ciggaretter och blåser ut röken över alla andra *host host* men vi som har astma då (eller på andra sätt inte vill komma i kontakt mig rök) ska man inte ta hänsyn till sina medmänniskor längre?
Är det inte värt något att bry sig om andra människor?

Tio tusen röda rosor till BassHunter, Den killen är helt underbart fin att se på!
Man blir liksom glad! Basshunter var den ende som var något att lyssna på vid NRJ!
(så det så petter, cameron och de andra)

(nu ska jag laga mat, kyckligpytt för den som undrar)



Kroppshår

Ytterligare lite funderingar från min sida


Varför är det helt okey för killar att ha hår både här och där?

Medans en tjej måste raka och vaxa sig?

Vi är ju trotts allt människor båda två och vi är ju födda så här, med eller utan hår!
Men varför ska vi tjejer behöva "fixa till oss" men inte killarna?

Min moster sa till mig för någon dag sedan: Men Magdalena då, du har ju inte rakat benen.
Nej jag vet svarade jag då, glömde allt sådant hemma i Göteborg.
Precis när jag hade avslutat den meningen så slog det mig, men hallå! varför ska jag behöva skylla ifrån mig? Blir jag en sämre människa för att jag har orakade ben? eller kommer jag att bli sjuk av det?
Nej just det, så varför ska vi ha sådan panik efter att tjejer ska vara "tillfixade"

Det är ganska tråkit att det finns sådana tydliga riktningar att "så här ska en kille se ut" och "så här ska en tjej se ut"  Kan man bara inte få se ut som man vill? *funderar*

Nästa gång någon påpekar för mig att jag har glömt att raka benen.
Då ska jag svara: vadå, måste man det eller?


Aja i vilket fall som helst så ska jag gå emot mina funderingar nu (sorgligt men sant)
Jag ska nämligen "fixa till" mina ben.  Men jag kommer också strunta i att raka mina ben den dag jag känner för det.

/ Maria-magdalena


Ensam för alltid?

Kommer jag, maria-magdalena, få vara ensam för alltid?
Den tanken har kommit till mig allt oftare. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att så inte är fallet.

vad jag syftar det hela på? Jo, det är nämligen så att jag inte kan bli kär!
Jag bli aldrig kär! aldrig aldrig aldrig!  För det första så har jag svår att lita på folk (vet inte riktigt varför) och när jag väl träffar någon, ja då hi9nner det gå en max två dejter innan jag flyr fältet!

Ett xempel. MrX. Världens sötaste och finaste kille. Underbart snäll och klok.
Han fick mig till och med att le (och det händer inte ofta) vi han med att träffas, tre gånger.
Den tredje gången så frågade han mig vad jag kände för honom. och jag, min dummer, fick en panikattack, ursäktade mig och lämnade hans lägenhet. Flydde fältet kan man också kalla det.

MrY. En väldigt snäll och fin kille, finaste ögonen hade han också. Om saningen ska fram så träffades vi faktiskt på nätet! Vi hade telefonkontakt i ett halvår eller mer och sen gick vi på bio. Han var hur gullig som helst hela kvällen, jätte fin. När han hörde av sig senare och ville ses igen, ja då hade jag redan flytt kan man säga.

MrB Där han det bli två dejter innan jag sa tack och hej.

Jag har som sagt alltid haft svårt att lita på folk och det dröjde ett bra tag innan jag änns kände att jag inte ville vara ensam, utan ha någon vid min sida. Dessa tre fina killar är dom som fångade mitt förtroende, så varför flyr jag då ifrån dom? när jag innerst inne inte vill fly! Jag vill ju stanna och leva, men i stället så flyr jag och längtar.

Nu har jag träffat MrT, det kapitlet är fortfarande varmt, så här låter jag det vara osagt. Men känner jag mig själv rätt, så har det snart runnit ut i sanden.


Varför är det då så här? vad flyr jag ifrån? ja det är frågor jag ställer till mig varje dag *funderar*
Men nu får det vara slut på att fly, nu vill jag stanna, och slippa ensamheten.
(hur många gånger har jag inte sagt så)

Men i alla fall, tack MrX MrY MrB och MrT, era ord har värmt min annars så frusna själ.


/ Maria-magdalena (Bara lite funderingar från mig)




Adoptera, konstigt?

"men varför adoptera, alla vill väll ha egna barn?" 

Inget just nu gör mig så irriterad som just nämnda citat. Anledningen till varför det stör mig så?
jo det ska jag bäretta.  Jag är visserligen bara 20 år, men under de få år som jag har haft tankar om och kring barn, så har jag alltid känt att jag vill adoptera. Ryssland har alltid legat mig varmt om hjärtat där          (kan ju bero på att fler och fler barn hamnar på barnhem) Men i alla fall, när man säger det till en person, så får man typ alltid höra "men du är så ung, du hinner ändra dig" eller "varför adoptera, alla vill väll ha egna barn" eller något i stil med "adoptioner är till för dom som inte kan få barn" eller " men vad säger din kille då, han vill väll ha egna så att säga" Och jag blir bara mer och mer irriterad.
Varför förutsätter nästan alla människor att man vill skaffa barn "på den vanliga vägen" och sedan ser det som konstigt att en människa vill adoptera? Mitt hjärta har alltid ömat för den tanken och tanken på alla dessa barn i världen som lider, och fler blir dom. Är det då så konstigt att jag har den tanken att jag hällre vill ta hand om ett barn än att sätta nya till världen (när jag tydligt känner att det är det jag vill)


Jag skulle aldrig komma på tanken med att säga till en gravid människa, varför adopterar du inte i stället?

Så varför måste då folk säga, varför vill du inte ha barn på den naturliga vägen?

va! menar dom då att det är onaturligt att ta hand om ett barn som inte har somma lycka som alla andra?

Värst är det, att få höra av en vän/släkting, att man ändå borde skaffa "egna barn"
Är det värkligen konstigt att vilja adoptera?

*funderar*  Nej jag tar nog och går en promenad nu, låter känslorna få lite frisk luft.

En hyllning till alla kvinnor (och män) som adopterar och en hyllning till alla kvinnor som bär ett barn i nio månader.

/ Maria-magdalena