Film skrik och öppna sår
Sov över hos Emelie igår, åt mat och spelade kort.
Såg sen på en konstig film och jag fattar fortfarande inte riktigt vad den handlade om. Vem kände vem liksom och varför gjorde de så där? Men att fel person blev skjuten på slutet förstod jag ju.
Fick också ett jätte fint fotografi på min guddotter med en fin fotoram. Tackar.
Hata Göteborg. Nej jag hatar inte staden, jag älskar den. Utan ilmen Hata Göteborg. Hur bra var inte den då?
Skrattar fortfarande när jag tänker på cenen där Johan kommer in i köket där hans mamma och henne så kallade "vän" sitter. Vännen säger sitt elaka hej, flera gånger. Men Johan han svarar inte. Hon fortsätter och till slut får han nog, vänder sig om och med ett konstigt ljud får han fram ett argt hej. Så klockrent bra. Skrattar fortfarande när jag ser den cenen framför mig. Har ni inte sett Hata Göteborg, så ta och sen den nu!
Såg på Arthur och Minimojerna i förgår med syskonen. Och kan medela att den var helt okey.
Soffdelen i vardagsrummet går i tre delar. I den stora soffan i mitten sitter jag. Ena brodern sitter i fotöljen på min högra sida, min andra broder sitter i den andra soffan på min vänstra sida och lillsyrran sitter på en liten stol snett framför mig. Tänk er nu att vi sitter där i godan ro och tittar på filmen, äter godis och har det riktigt mysigt. kan ni se er det framför er? Bra. Se nu framför er hur min bror på höger sida helt plötsligt börjar gapa och skrika samtidigt som han gör en massa konstiga rörelser. Jag som inte fattar vad han menar far upp från soffan, kutar åt sidan och välter en lampa, lillsyrran blir rädd, flyr upp från stolen och gömmer sig bakom min andra bror, och brodern till vänster sitter kvar helt lugnt. Har han änns lagt märke till någonting? Hmm.
Min tredje stora bror och mamma är på öppevåningen. Men när brodern till höger sätter i gång med skrikandet så rusar de ner från trappan i tron om att en galning har tagit sig in. När tumultet har lugnat sig så kan vi alla konstatera att det hela rör sig om en onormalt stor spindel (behöver jag påpeka att jag och min bror till vänster lider av stor spindelfobi?) Och när modiga mamma har forslat bort inkräktaren så utbryter ett hejdundrande skrattande så att tårarna sprutar. Det är svårt att med ord förklara hur roligt det var (när paniken lagt sig)
Hade tårtkalas igår (fyllde 22 för lite mer än en vecka sen) Gjorde två smarriga tårtor som släkten åt upp på fem sekunder. Han också med att rispa upp fingret när jag skulle öppna en konservburk AAAAAAJ!
Inne på willys var det sen blod på påsen jag höll i. Kasörskan måste ha trott att jag var en väldans klant. Mem hon var snäll och gav mig papper och plåster. Varför tar det sådan tid för skärsår att läka och varför går de upp igen!
Aja, nu ska jag och mina fräsiga skor åka ner till centralen och köpa tågbiljett.
Mr X som Ola!? Hmm.
Drömde natten som var om Mr X. Den där vackra fina mystiska Mr X.
En sådan där dröm som man inte vill ska ta slut så fort. Det enda konstiga i drömmen (bortsett från skogen och filurerna då) var att Mr X såg ut som han Ola från Idol. Fastän han såg ut som Ola, så visste jag att det var Mr X. Hmm, det var knas. Men sen så skiftade de och det var inte Mr X utan den riktiga Ola, för att sen vara Mr X igen. Hur knasigt det än blev så var det i alla fall en härlig dröm *ler* Fast helt fel hade det ju inte varit om han hade sett ut som Roger Nordin i stället för Ola ;) Tänk, två vackra män i en och samma dröm (fast i samma skepnad då!)
I miss you Mr x, where are you mr?
På väg till dagis
Det är något vackert över det hela *och fråga inte varför* Själv är jag också på väg till dagis om dagarna. Fast inte för att hämta mina egna barn, utan de tre sötnosarna som jag är barnflicka åt. Man ser en hel del trevligt på de där turerna till och från dagis.
Trivs otroligt bra här i Danderyd. Familjen jag jobbar åt är en sådan där familj som man inte kan annat än att tycka om. Ni vet sådana där människor som liksom lyser godhet (till skilnad från Norge där allt var stelt och lite falskt)
Åker hem och hälsar på i Norrköping på Onsdag. Tänkte ta tåget vid niotiden.
Det är något speciellt med känslan som kommer när man sitter på ett tåg/buss. Känslan av att vara på väg. Man sitter inte fast, utan man är på väg, man ska någonstans. Gillar den känslan, kanske lite svårt att förklara och ge den rättvisa.
Alexander Schulman. Hur underbart bra är inte hans blogg?
Sluta inte blogga för allt i världen! Brukar inte läsa så värst många bloggar. Men Alexanders blogg är ett måste. Och Emelies också så klart. Lite koll på moster måste man ju ha ;)
Nehej. Vad händer nu?
Svensson, Idol och vad?
Roligt att se att underbara Johan och härliga Eva fortfarande finns kvar. Helt klart de bästa.
Och jag bara, liksom, hallå!
Man undrar ju lite hur de ser på talang. En manlig 66årig strippa, en man med en massa tutor och en jonglör som tappar alla saker. Hm, nej det var ingen talang i mina ögon. Fast kanske en talang endå, fast inte en talang värd att vinna så mycket pengar. Nej nej nej! Och kunde de inte ha valt några andra dommare?
Fast tjejen i den otroligt vackra blåa klänningen sjöng helt underbart. Där kan jag helt förstå att de lät henne gå vidare. Undrar väll mer över varför jag änns tittar på programmet?
Jag har börjat se på idol också. Men som vanligt håller inte det programmet någon vidare klass *saknar famefactory* Det skulle väll vara Sam i så fall. Vilken röst! Hoppas att han kommer över sin nervositet.
Ett annat program som värkligen har klass är Svensson svensson. Hur underbara är de inte!? *like like*
Tack tack svt för att ni sänder det igen. Och efter kommer ju Babben & co. Babben är guld och Maria Möller är helt toppen. Men de andra tre komikerna kunde de ha bytt ut. Ja menar det finns ju en hel del bra komiker där ute. Som man kan skratta med/åt ;) Johan Glans till exempel *love* eller kanske han Henrik Dorsin (Heter han så?)
Min blogg blir bara sämre och sämre
Jaha...
Gick nyss in på youtube för att titta på Paul Potts framträdande, igen.
Får alltid den där varma glada känslan när jag ser honom sjunga framför en jury som är berädd att såga honom. Kanske skulle man köpa hans skiva till farmor i present?
Var det inte bättre kvalite på famefactory än på idol? Skulle inte vara helt fel om de kunde sända en säsong till av musikfabriken!
Kan också informera om att jag trivs i Stockholm!
Tårar för Alexander
Nyss kröp en spindel över golvet. Och hela jag blev stel.
Sneglade lite på den, den var stor.
Blir alltid konstig när jag kommer i kontakt med en spindel (Tack för att du tog bort den)
Undrar om en kurs mot spindelfobi skulle fungera? (men aldrig att en spindel skulle få krypa på mig) Varför kan de inte hålla sig utomhus. Gärna tvåhundra meter ifrån mig!
Justja. kanske skulle skriva på min kravlista att min framtida man INTE får vara rädd för spindlar. Han måste ju kunna rädda mig ;)
Flum flum flum. Tänk hur mycket man kan skriva utan att igentigen skriva något alls.
Kan du inte skriva något till mig, någonting som betyder nått.
Ge inte upp, försök igen. Snälla. Jag vill att du kämpar, kämpar för sakens skull, för att du vill.
Tänk. Jag kan sitta här och skriva sida upp och sida ner och det kanske bara är jag som fattar vad det handlar om Bryr jag mig om någon annan fattar? Nja det gör jag nog inte.
Alexander Schullmans blogg är helt underbar.
I gatlycktans sken är muren helt underbart vacker. Huset andas dåtid och äppleträden viskar om svunna tider.
Jag vill gå ut och röra vid gatan, stå mitt i skenet och känna mig fri. Men hur skumt skulle inte det se ut.
-Du Gösta. Det står en tjej i gatlycktans sken, hon ler och och viskar till marken.
Men det är värkligen vackert på kvällen
Lille mannen med kostym
Stog och väntade på bussen igår på kvällen, hade handlat lite och det var kallt.
Fyllon skrattade i parken och ungdommarna bredvid mig hade fullt upp med varandra.
Undrar om de änns la märke till alla andra som var där *skratt*
I mina hörlurarna spelade mimikry och från mobilen berättade han om sin livshistoria. Eller var det idag han skulle göra det? Eftersom att T-banan ligger där bredvid så är det alltid mycket folk i rörelse och denna kväll var inget undantag. Jag tycker om att titta på folk, fundera på vart de är på väg, på va de är för slags människor.
Jag fastnade med blicken vid en man, han såg speciell ut. Fint leende och glad blick med systembolagspåsen i ena handen. Kanske skulle han på en fest som kom att förändra hans liv, kanske träffade han den kvällen sin blivande fru? *ler lite* Och plötsligt så var han där, den lille mannen med kostym och frågeformulär. Min blick stannade vid honom, mest för att jag alltid tänker på den där sekten när jag ser män i kostym och frågeformulär.
Han stannade folk på gatan, några hade tid och andra inte, med att svara på hans frågor. Och där gjorde jag felet. Jag tittade lite för länge på honom och vi fick ögonkontakt. Sänkte blicken fort, men det var för sent. Han var på väg mot mig! Ojoj jag ville värkligen inte prata med honom (trodde starkt på att han tillhörden den där sekten) Så när han var tre meter ifrån mig så stoppar jag helt sonika in den andra hörluren också. Det om något måste väll ha varit en pik till honom att jag inte ville svara på hans fråga. Det var det, för han vände och gick. Puh!
Jag fortsatte att följa honom med blicken, nyfiken på vem som stannade och svarade på hans frågor.
Vid hållplatsen på motsatta sidan stod en man med sverigeansikte (Gissar på att han skulle se matchen mot Danmark) Den lille mannen med kostym börjar prata med honom och de står där en stund. Undrar hur det känns att prata med ett sverigeansikte? Men det får jag kanske aldrig veta.
Undrar vem mannen framför mig på bussen var. Han log så fint när barnen sjöng och hans leende värmde.
Han såg nog lite yngre ut än han var och hans mörka hår hade silvergrå stänk. Han var vacker.
Nej om man kanske skulle ta och göra något seriöst av dagen.
Ska bli intresant att se vem Erik är. Om himlen bara ville släppa fram solen ett par timmar sen så är jag nöjd.