mariamagdalena

Gay-galan

I ett mejl skriver Johan att han har mist hela sin familj. Direkt tänker jag att det måste handla om en olycka med dödlig utgång, stackars pojke. Men nej, för där har jag helt fel. Johan har nämligen mist hela sin familj på grund av att han är homosexuell! Hur fungerar en människa som stöter bort sin egen son på grund av hans sexuella läggning? För mig är det helt obegripligt. I min värld finns inte saker som homofobi. Jag har helt ärligt svårt att ens få en klar bild i mitt huvud över ämnet homofobi. För i min värld är all kärlek vacker. Vare sig det handlar om kvinna/man, kvinna/kvinna, Man/man eller någon annan konstellation.

Det smärtar i mitt hjärta att det finns människor som inte accepterar att alla är vi olika. Och det smärtar i mitt hjärta när jag tänker på de människor som blir dödade, misshandlade, hånade, utfrysta, utstötta, jagade, på grund av att de inte är heterosexuella. Varför?

En står kram till alla människor som accepterar att alla är vi olika *respekt*

Jag älskar Gay galan och Jag älskar tidningen QX, så nu vet ni det.

Och vad passar då bättre än att jag skriver om just nämnda gala. Om det som jag gillade/inte gillade. Allt det som berörde mig på något sätt. Eller som kanske inte berörde.

Programledarna: De var enligt mig inga höjdare (Hade hällre sätt Jonas och Mark) Men roligt att se "Häxan surtant" i ett annat program än bolibompa (Och skratta inte åt mig ifall det bara är jag som har missat henne i alla andra program) ;)

Jöback sjunger: Men vilken fin man! Den låten är helt klart värd att lyssna på om och om igen. Fast tråkigt att inte Annika Norlin var med. Jöback på en gala blir aldrig fel.

Spyor i tv: Big no no till att visa folk som spyr i tv. Är det bara jag som tycker att det är vidrigt med spyor och som tycker att man helt kan sluta visa sådant?  En kram till Eva, men snälla sluta visa spyor i tv!

Årets album: Gick till Peter Jöback. SÅ RÄTT! En kyss till Jöback.

Kent uppträder: Ett till bra band med en bra låt *klapp i handen* Hade inte hört den låten innan, men ack så bra den var!

Rikard Wolff: Har alltid gillat den mannen. Lite mystisk så där, med vackra ögon som glittrar, en röst som river tag, och är han inte snygg så säg! Hetast i änglagård 2 med det långa svarta håret, svarta skinnkläderna och åkte han inte motorcykel i någon scen?

Rakel Molin: (Felstavat?) Trevligt att se henne. Men nej hon var inte rolig.

Mathias Holmgren: Nä men, hallå! Stanna kameran och zooma sen in på mannen med det vackra håret och de sammetslena ögonen! Var det inte Mathias Holmgren som skymtade förbi där?

Årets bok: Vanns av Stig Larsson. Och här har jag ingen direkt åsikt. För jag har varken läst Stigs bok eller någon annan av dom nominerades.

Årets tv-program: Gick till Melodifestivalen. Och ni som känner mig vet att jag jublade lite där. För jag ÄLSKAR hela det spektaklet! Visserligen är det nästan aldrig min favorit som vinner. Men kan man annat än att älska melodifestivalen! :)

Johan Glans: Tack för att Glans fick vara med. En av de absolut roligaste komikerna vi har här i Sverige (och sötaste) 

Årets bästa duo: Gick till Clara och Mia. Kanske inte min humor direkt, men de var väl värda priset. Lite skrattade även jag åt deras program.

Årets kämpe: Blev Elisabeth Olson Wallin. Nu känner jag mig lite efter här, men vem är hon? (Ska genast googla hennes namn på Internet) Hon sa något fint i sitt tal *respekt*

Och sen dök han upp igen: Den där vackre Mathias Holmgren. Mer Mathias åt folket!

Årets svenska låt: Gick till Måns Zelmerlöv. Trevligt att de nominerade i den kategorin fick uppträda. Och det var absolut rätt låt som vann! Sonja Aldén var också nominerad, likaså Danny och Therese och båda var de superbra! Men ingen klår en Måns i högform.

Men blir inte Danny bara hetare och hetare? Diggade han stenhårt i förra fredagens omgång av Let's dance, där han såg ut som ... i filmen If walls could talk.

Tony Erving: (Felstavat?) Att se honom digga järnet till Måns var trevligt. I mina ögon har han verkat rätt stel och tråkig *smile*

Årets hederspris: Gick till Jonas Gardell! Tårar för en sådan fin man. Aldrig ska jag sluta älska Jonas Gardell. Ett litet klipp visades där Gardell står rak i ryggen på en scen och säger ord om några som dött i aids: "Ni är inte glömda!" Han är så fin den där Jonas Gardell.

Årets Hetero: Gick till Mona Sahlin. Heja Mona!!!!!

Torkel och Gustav: Längtar till Lemhagens film där Gustav Skarsgård och Torkel Pettersson spelar ett gift homosexuellt par. Men Torkel, vad var det där för skägg!? (Hoppas det beror på en film/teater)

Och så sjunger: Marie Lindberg. Och NEJ jag gillar INTE hennes musik. Har hon gjort någon mer låt än den hon framförde i melodifestivalen? *Trist sak*

Årets Artist: Gick till Måns Zelmerlöv. *Kyss på kinden till Måns*

Årets Homo: Gick till Thomas Tobe. Bra där! Var det hans pojkvän som satt där och grät?

En puss på kinden till dig!

I vimlet av människor som dansar ser man Karl Petter! Ja, jag har nog blitt lita kär i han. Hur underbart söt och rolig är han inte? (Han ska vinna Dance) Och vem blinkhejade till Karl Petter om inte Johan Thorsell! Just det ögonblicket var vackert (lite svårt att förklara) Mums!

Drömde natten som var om Mr X. Den där vackra fina mystiska Mr X.
En sådan där dröm som man inte vill ska ta slut så fort. Det enda konstiga i drömmen (bortsett från skogen och filurerna då) var att Mr X såg ut som han Ola från Idol. Fastän han såg ut som Ola, så visste jag att det var Mr X. Hmm, det var knas. Men sen så skiftade de och det var inte Mr X utan den riktiga Ola, för att sen vara Mr X igen. Hur knasigt det än blev så var det i alla fall en härlig dröm *ler* Fast helt fel hade det ju inte varit om han hade sett ut som Roger Nordin i stället för Ola ;) Tänk, två vackra män i en och samma dröm (fast i samma skepnad då!)


I miss you Mr x, where are you mr?

Stog och väntade på bussen igår på kvällen, hade handlat lite och det var kallt.
Fyllon skrattade i parken och ungdommarna bredvid mig hade fullt upp med varandra.
Undrar om de änns la märke till alla andra som var där *skratt*
I mina hörlurarna spelade mimikry och från mobilen berättade han om sin livshistoria. Eller var det idag han skulle göra det? Eftersom att T-banan ligger där bredvid så är det alltid mycket folk i rörelse och denna kväll var inget undantag. Jag tycker om att titta på folk, fundera på vart de är på väg, på va de är för slags människor.
Jag fastnade med blicken vid en man, han såg speciell ut. Fint leende och glad blick med systembolagspåsen i ena handen. Kanske skulle han på en fest som kom att förändra hans liv, kanske träffade han den kvällen sin blivande fru? *ler lite* Och plötsligt så var han där, den lille mannen med kostym och frågeformulär. Min blick stannade vid honom, mest för att jag alltid tänker på den där sekten när jag ser män i kostym och frågeformulär.
Han stannade folk på gatan, några hade tid och andra inte, med att svara på hans frågor. Och där gjorde jag felet. Jag tittade lite för länge på honom och vi fick ögonkontakt. Sänkte blicken fort, men det var för sent. Han var på väg mot mig! Ojoj jag ville värkligen inte prata med honom (trodde starkt på att han tillhörden den där sekten) Så när han var tre meter ifrån mig så stoppar jag helt sonika in den andra hörluren också. Det om något måste väll ha varit en pik till honom att jag inte ville svara på hans fråga. Det var det, för han vände och gick. Puh!

Jag fortsatte att följa honom med blicken, nyfiken på vem som stannade och svarade på hans frågor.
Vid hållplatsen på motsatta sidan stod en man med sverigeansikte (Gissar på att han skulle se matchen mot Danmark) Den lille mannen med kostym börjar prata med honom och de står där en stund. Undrar hur det känns att prata med ett sverigeansikte? Men det får jag kanske aldrig veta.


Undrar vem mannen framför mig på bussen var. Han log så fint när barnen sjöng och hans leende värmde.
Han såg nog lite yngre ut än han var och hans mörka hår hade silvergrå stänk. Han var vacker.

Nej om man kanske skulle ta och göra något seriöst av dagen.
Ska bli intresant att se vem Erik är. Om himlen bara ville släppa fram solen ett par timmar sen så är jag nöjd.

Princess Sunbeam fyllde två år för lite mindre än en vecka sen.
Och det måste ju bara står ett stort GRATTIS till henne här i min blogg. ja vet, jag glömde skriva den dagen då hon faktiskt fylde år. Fast igentligen, spelar det någon roll? nej just det ;)

Jag har försökt komma på en dikt, som jag sedan kan rama in i en fin ram och be Sunbeams mamma att hänga upp den på väggen i hennes rum. Sen kan den hänga där och ge lite mänskligt ljus. Fast, jag finner inga bra ord *funderar* varför ska det vara så svårt att få fram ord när man vet vad man vill skriva, men lätt när man inte vet vad man ska skriva? Knas.

Flyttar till Norge snart. Ännu ett spännande kapitel i mitt liv. Nya blad ska skrivas och gamla blad ska ge plats.
Om inte annat så ska det bli väldigt spännande.

Halva filmen gick innan jag upptäckte att han bara hade ett ögonbryn.

Nehej om man kanske skulle ta och se på A cinderella story eller Rumor has it...

Orka bry sig. Man tröttnar efter ett tag. Hjärtat tar stryk. Man liksom bara, AAAA VA FAN!
Man slutar att bry sig. Det blir ju endå inte som man vill. Så varför anstränga sig.
Jag säger bara: Vem bryr sig.

Jag försöker att inte bli känslomässigt involverad i någon.
Jag är så förbannat svag. Jag tror att man skulle kunna krossa mitt hjärta med en bommulstuss om det vore så.
Varför alla dessa känslor? Om man endå vore lite mer av stål. Att bli sårad, nej jag vill inte bli det.

Jag suddar bort dig som en felstavning i brevet. Blinkar bort en besviken tår.
Lugnar själen med ett löfte om en varmare dag. Jag blinkar åt min spegelbild, reser mig och går.

Bara ett litet problem. Du är så förbaskat fin.
Och det kommer aldrig gå att sudda bort dig.
Även om du försvann för alltid, så skulle du ändå finnas kvar.
För, du är ju trotts allt du. Och jag kan bara säga: AAAAAA VA FAN!

Jag hoppas att jag aldrig träffar en man som "Klas" Hans syn på abort var värkligen skrämmande.
En sådan man som "Klas" gör mig riktigt förbannad. Jag menar, det är väll en självklarhet att alla kvinnor ska få bestämma över sina egna kroppar, eller? Nu vet jag ju att alla inte tycker som jag (och det har ni rätt till) Men jag kan endå inte låta bli att bli så jävla förbannad! Men du "Klas" Hur blir det för den kvinna som blivit våldtagen och där förövaren går fri? Hur går det för de kvinnor som inte vågar anmäla av rädsla för att inte bli trodda? Hur går det för alla de kvinnor som lever i rädsla för sina män och som av rädsla för att få stryk inte vågar säga nej till sex?
Hur blir det för de kvinnor som värkligen ångrar sin graviditet för att mannen har packat sin väska och dragit?

Detta med syfte till att "Klas" tycker att abort bara ska komma ifråga i fall kvinnan har blivit våldtagen och där förövaren har blivit fäld. Men du Klas, vet du hur lång tid en rättegång kan ta?
Nej nu håller min dag på att bli förstörd av vrede!

I Morgon blir det bussresa hem till familjen.

Kan tänka mig att mamma har fullt upp, för de ska nämligen flytta om en vecka. Och då passar det ju bra att jag kommer hem och kan hjälpa till, eller hur mamma ;)

Och jag har en stor garderob hemma hos mamma full med kartonger, vart ska jag göra av alla saker?        Varför samlar man på sig så ofantligt mycke saker som man igentligen inte behöver? *mysterium*
Nu tillhör en del av sakerna min älskade faster och de kommer jag aldrig att kunna slänga *minnen*
Jag älskar att gå igenom gamla saker och minnas alla små berättelser som varje sak medför. Alla de bilder som målas upp. En minnenas människa helt änkelt :)

Och vem har bestämt att man ska vara lycklig bara för att det är sommar?
Alla människor bli faktiskt inte lyckligare, alla människor vill inte tillbringa timme efter timme med att sola.
Så snälla sluta säg: Kom ut i solen och få lite färg. usch, hatar den meningen.
Visst, jag älskar sommaren och att vara utomhus. Men aldrig att jag tänker tillbringa en massa timmar med att sola. Jag finner faktiskt inget roligt med det. Och att man ska vara glad och lycklig bara för att det är sommar. Hmm. Jag är i alla fall mycket lyckligare på hösten *ler*

Nej nu ska jag packa och lyssna på musik.
Vad vore ett liv utan musik?

Och till den som läser, öppna ett fönster och njut.
Ta vara på dagen och älska mer än du hatar ;)

Eller som farfar sa: Man ska inte hata, det är inte bra.

Varför måste det vara uppehåll i NCIS? Hur ska jag klara mig utan Mr Gibbs?
Får väll hålla mig tillgodo med  Criminal minds ? Matthew gray gubler ? Dr reid ? sicken vis ung man.

Lyssnar till tonerna av Annika Norlin. Hur underbart bra är inte Säkert! ? *love love love*
Helt klart den bästa skivan på länge från musiksverige *tack tack*
Lars Winnerbäck, Staffan Hellstrand och Annika Norlin - Eliterna av eliten.

Jag har tappat min skrivarlust, du har inte sett den?
Om du har sett den så var vänlig och kontakta mig eller någon som känner mig. NU!

Skolan slutar snart och jag Kommer faktiskt att sakna den. tro det eller ej men så är det.
För första gången kommer jag, Magdalena, att sakna en skola *ler*
Måste säga att den skolan värkligen har fått mig att växa som människa.
Ett stort tack till alla lärare, ett gäng starka kloka kvinnor *Me like*

Nehe om man kanske skulle ta och göra något vettigt av den här dagen :)

I min ögon blir Eurovision song contest bara sämre och sämre för varje år som går.
Eller så är det min musiksmak som skenar iväg *ler* välj själv.
Att Serbien vann, ja det kan jag förstå lite grann. Deras låt var helt okey, men inte jätte bra.
Och jag är otroligt glad över att de vann och inte Ukraina! För om Ukraina hade vunnit, ja då vet jag inte om jag hade skippat det här med melodifestival nästa år *hur mycket jag än älskar det*
Och sen att folk ringer och röstar och ger Rysland 12or! Vad var det för bra med deras låt då!!! :)
Nej tacka vet jag The Ark, det är riktig musik det. Fast de kunde ha haft liite mer power i låten =P

Sveriges, Vitrysslands och Frankikes bidrag var de låtar som inte var gjorde för sopptippen
(fast Frankikes framträdande var inget vidare igår, låten är mycket mycket bättre på CD)
Lettlands och Rumäniens bidrag var småmysiga (Speciellt refrängen till Lettlands bidrag)
Men men, man kan grymt hur mycket man vill, slaget är redan avgjort.
Men nästa år kommer vi tillbaka och då med den största hitten någonsin! (Så vidare vi inte skickar någon i stil med Tommy Nilsson. Ujuj)

Has someone taken my place?
Gotthard - Heaven
Tack Magnus för att du presenterade den gruppen.

Målet kanske är obetydligt, men det är i alla fall ett mål, nämligen att jag aldrig ska bli full.
Alkohol hit och alkohol dit, men varför?
Jag får inte ihopp det riktigt. Alkoholen skadar folk, dödar, försätter människor i svåra situationer.
Men endå får jag höra att det är jag som är konstig som inte dricker. Hmm.

Hej och godag på dig Anders Ekborg. Varför visste inte jag att du hade släppt skivan "äkta vara"
Hur kan jag ha missat den! Såg en intervju med Anders på tv igår och några av hans låtar spelades.
Intresant intresant, den vill jag ha. Vilken röst! *me like*

Och en annan sjungande man, Patrik Isaksson. Han glöms med gämna mellanrum bort!
och endå har han en av sveriges vackraste röster och skriver de vackraste texterna.
Skärpning Magdalena, glöm inte bort patrik igen! :)

Henrik Schyffert, en av de få svenska komiker som jag faktiskt skrattar år.
Mannen är ju rolig! *like like like*

Ibland drömmer man drömmar som man inte riktigt vill vakna upp ur.
Jag drömde en sådan dröm här om dagen. En fin men sorglig dröm som tårade mina ögon.
Varför var det bara en dröm?

I drömmen var jag på väg till ett barnhem (eller något liknande) Jag var där för att hämta mina kusiner Sofia och kristian. När jag kommer in i byggnaden sitter det nåfra barn samt ett par vuxna vid ett bord.
Jag går fram till den ljuslockige av flickorna och säger: Sofia, kommer du ihåg mig?
Flickan tittar på mig, tyst, sen flyger hon upp från stolen och kastar sig i mina armar och sa:
Jag har letat efter er! Hon grät, jag grät. Jag berättade hur mycket jag hade saknat henne och hennes bror.
Efter en stund tog hon mig i handen och drog med mig bort, till kristian.

Han tittade bara på mig först och sa att han inte mindes mig. Men sen log han och sa: Nu mins jag, vart har du varit!!? Även han kastade sig i mina armar. Det var fint.

Sen kom hela min familj, det blev ett stort kramkallas och jag vaknade.

Varför skulle jag vakna just då? Kunde jag inte få vara med Sofia och kristian bara ett litet tag till?

Drömmen var så värklig. Tårar.

Men det var bara en dröm. Och Sofia och kristian är små änglar nu.
Men jag vet att vi kommer träffas igen. I nästa liv.

Vila i frid


Kom helt plötsligt att tänka på Pedram och Sina som bodde på min gård när vi var små.
Jag minns att de var snälla och jag minns deras bästa vän. Han frågade några gånger ifall de hade kommit hem än. Men de kom aldrig hem.
De åkte till sitt hemland med mor far och syster, kriget bröt ut, flygplatsen stängdes och de kom aldrig tillbaka.
I alla fall inte vad jag vet. Hyresägaren tömde deras lägenhet. Det var sorgligt.
Undrar hur det gick för dem. Hoppas det gick bra.

Jag hamnade nyss på friends hemsida. De finns till för en bra sak.
Varför mobbas folk? Tänk om alla kunde acceptera varandra. man behöver inte älska varje människa på jorden, men måste i alla fall acceptera varandra och inse att vi är olika.

I alla fall så hamnade jag på sidan med deras videofilmer och jag kom ihåg filmen med den rödhåriga killen.
Så jag bestämde mig för att titta på den, och jag måste bara säga att jag älskar den.
Hur modigt och fint gjort är det inte av den stora killen som färgar håret rött bara för att de andra ska sluta mobba den lilla killen med naturligt rött hår. Starkt och fint.

En medalj till alla människor som ställer upp för andra

Okey okey, jag fattar, du ville ha ett bevis på min oduglighet i att skriva.
Tackar så mycket för det! :) Våran lärare på litteraturen gav oss helt plötsligt några minuter till att skriva en dikt (eller något liknande) Utan att tänka till, bara skriva ner det som kom.

Hm, okey, här är resultatet iaf

Tårar som inte syns med en bedjan som inte hörs
Allt jag ville, någonsin drömt, var förlorat.
Det dog, försvann
spårlöst

Så jag letade efter skärvan

Efter något från mitt förflutna.

Något som kunde förklara,

varför blev det som det blev?

Jag ser dig ibland, fastän skuggan har dött ut
Jag kan höra alla skratt från stumma munnar.

Mina ord dör ut

(Den blev aldrig klar)

Och sen skulle vi skriva en annan typ av dikt
och den blev så här:

Varför
denna ovishet
min vän säg
red du i natten
förlorad

Och så en tredje

Den månaden då vädret spelade sin spratt
Den månaden då den vita blomman lyste
Den månaden då regnet öste ner
Den månaden då fjädrar yrde
Den månaden då hjärtan brann
Den månaden då orden skrevs
Den månaden då, du försvann

(Ingen kommentar tack om den sista, för det var en väldigt tråkig diktform att göra något av)