saknaden av er
Läste en persons blogg förut, den var fin och sorglig. Och som alltid när något är sorgligt, så kommer jag att tänka på er *saknad* Personen ifråga skrev i sin blogg, att det tog ett långt tag innan han riktigt insåg vem som hade försvunnit. Det stämmer, jag kan fortfarande inte förstå att ni är borta, fastän att det har gått ett år och åtta månader nu. Jag vet att ni inte finns mer, men det är som om min kropp inte vill ta in det, precis som att den väntar på att ni ska komma tillbaka! Det är som att ha förlorat en del av sitt hjärta.
Ibland önskar jag att jag kunde gråta mer, men kanske finns det inga tårar kvar. Inom mig bultar saknaden och ångesten över att aldrig mer få se er. Vill sjunka ihopp och skrika/gråta ut min förtvivlan, men istället så trängs den ihopp där inom mig och gör min själ så tung. Varför ni?
Ni hade ju så mycket kvar att ge! jag känner inga människor som levde livet så som ni gjorde och jag känner inga människor som har varit med om så många spänande saker i sina liv! Jag är glad över att Kristian och Sofia han uppleva så mycket på den korta tid de han med här på jorden. Jag är glad över att jag fick ha dig som faster och vän kristina, och jag lovar att jag aldrig kommer att glömma bort dig. Och jag är glad över att jag fick lära känna dig Björn, du var en intresant människa som fick saker och ting att hända (även om vi inte alltid drog jämt)
Det svider i mitt hjärta när jag står på perongen och jag vet att ni aldrig mer kommer vara där för att ta emot mig och hälsa mig välkommen till Göteborg! Det svider i mitt hjärta när jag tänker på att jag aldrig sa till er hur mycket ni betyder för mig! Ni var allt för mig, ljuspungten i mitt liv! saknar er så otroligt.
Ingen kommer någonsing att kunna ta din plats Kristina. Du var min faster, vän, idol och stora förebild, jag ville alltid bli som du! En människa som godhjärtat tänker på andra och som inte är rädd för att stå för sina åsikter! respekt till dig. Färger kristina, du och färger är som hand och handske, jag hoppas du ser mig nu, att jag inte längre klär mig i svart! och tack för alla gånger som du sa att jag var fin i färger!
Jag ska åka till eran grav snart, det är svårt, men jag ska. Även om jag inte gråter, så hoppas jag ni förstår att jag saknar er av hela mitt hjärta!
Hoppas ni har det bra där uppe och lova mig att ni tar hand om farfar. Ge honom den största kramen från mig och säg att han alltid finns i mitt hjärta!
Kommer jag någonsin att känna mig hel igen?
/ Magdalena - min kärlek finns hos er.
Ibland känns det bra att få skriva av sig!
Ibland önskar jag att jag kunde gråta mer, men kanske finns det inga tårar kvar. Inom mig bultar saknaden och ångesten över att aldrig mer få se er. Vill sjunka ihopp och skrika/gråta ut min förtvivlan, men istället så trängs den ihopp där inom mig och gör min själ så tung. Varför ni?
Ni hade ju så mycket kvar att ge! jag känner inga människor som levde livet så som ni gjorde och jag känner inga människor som har varit med om så många spänande saker i sina liv! Jag är glad över att Kristian och Sofia han uppleva så mycket på den korta tid de han med här på jorden. Jag är glad över att jag fick ha dig som faster och vän kristina, och jag lovar att jag aldrig kommer att glömma bort dig. Och jag är glad över att jag fick lära känna dig Björn, du var en intresant människa som fick saker och ting att hända (även om vi inte alltid drog jämt)
Det svider i mitt hjärta när jag står på perongen och jag vet att ni aldrig mer kommer vara där för att ta emot mig och hälsa mig välkommen till Göteborg! Det svider i mitt hjärta när jag tänker på att jag aldrig sa till er hur mycket ni betyder för mig! Ni var allt för mig, ljuspungten i mitt liv! saknar er så otroligt.
Ingen kommer någonsing att kunna ta din plats Kristina. Du var min faster, vän, idol och stora förebild, jag ville alltid bli som du! En människa som godhjärtat tänker på andra och som inte är rädd för att stå för sina åsikter! respekt till dig. Färger kristina, du och färger är som hand och handske, jag hoppas du ser mig nu, att jag inte längre klär mig i svart! och tack för alla gånger som du sa att jag var fin i färger!
Jag ska åka till eran grav snart, det är svårt, men jag ska. Även om jag inte gråter, så hoppas jag ni förstår att jag saknar er av hela mitt hjärta!
Hoppas ni har det bra där uppe och lova mig att ni tar hand om farfar. Ge honom den största kramen från mig och säg att han alltid finns i mitt hjärta!
Kommer jag någonsin att känna mig hel igen?
/ Magdalena - min kärlek finns hos er.
Ibland känns det bra att få skriva av sig!
Kommentarer
Trackback