mariamagdalena

Ibland drömmer man drömmar som man inte riktigt vill vakna upp ur.
Jag drömde en sådan dröm här om dagen. En fin men sorglig dröm som tårade mina ögon.
Varför var det bara en dröm?

I drömmen var jag på väg till ett barnhem (eller något liknande) Jag var där för att hämta mina kusiner Sofia och kristian. När jag kommer in i byggnaden sitter det nåfra barn samt ett par vuxna vid ett bord.
Jag går fram till den ljuslockige av flickorna och säger: Sofia, kommer du ihåg mig?
Flickan tittar på mig, tyst, sen flyger hon upp från stolen och kastar sig i mina armar och sa:
Jag har letat efter er! Hon grät, jag grät. Jag berättade hur mycket jag hade saknat henne och hennes bror.
Efter en stund tog hon mig i handen och drog med mig bort, till kristian.

Han tittade bara på mig först och sa att han inte mindes mig. Men sen log han och sa: Nu mins jag, vart har du varit!!? Även han kastade sig i mina armar. Det var fint.

Sen kom hela min familj, det blev ett stort kramkallas och jag vaknade.

Varför skulle jag vakna just då? Kunde jag inte få vara med Sofia och kristian bara ett litet tag till?

Drömmen var så värklig. Tårar.

Men det var bara en dröm. Och Sofia och kristian är små änglar nu.
Men jag vet att vi kommer träffas igen. I nästa liv.

Vila i frid


Kom helt plötsligt att tänka på Pedram och Sina som bodde på min gård när vi var små.
Jag minns att de var snälla och jag minns deras bästa vän. Han frågade några gånger ifall de hade kommit hem än. Men de kom aldrig hem.
De åkte till sitt hemland med mor far och syster, kriget bröt ut, flygplatsen stängdes och de kom aldrig tillbaka.
I alla fall inte vad jag vet. Hyresägaren tömde deras lägenhet. Det var sorgligt.
Undrar hur det gick för dem. Hoppas det gick bra.

Jag hamnade nyss på friends hemsida. De finns till för en bra sak.
Varför mobbas folk? Tänk om alla kunde acceptera varandra. man behöver inte älska varje människa på jorden, men måste i alla fall acceptera varandra och inse att vi är olika.

I alla fall så hamnade jag på sidan med deras videofilmer och jag kom ihåg filmen med den rödhåriga killen.
Så jag bestämde mig för att titta på den, och jag måste bara säga att jag älskar den.
Hur modigt och fint gjort är det inte av den stora killen som färgar håret rött bara för att de andra ska sluta mobba den lilla killen med naturligt rött hår. Starkt och fint.

En medalj till alla människor som ställer upp för andra