mariamagdalena

Satt på bussen här om dagen. Studerade människorna som vanligt.
Allt var trist och grått.
Och mitt upp i allt så stog han där, mannen, som liksom lyste.
Allt annat var grått och trist, men han var så, vacker?

Farsinerande att människor kan påvärka än så.

Älskar när den känslan kommer. När man ser en människa och får en sådan där bra känsla, en glad känsla, eller en lycklig eller vad som =P
Sen finns det de människor som ger en än känsla av att man vill börja gråta, eller skratta osv.

*svårt att förklara*

Men det var något speciellt med han. Och när han gick av bussen, tog han ljuset med sig.
Den där vackre mannen på bussen.