Lille mannen med kostym
Stog och väntade på bussen igår på kvällen, hade handlat lite och det var kallt.
Fyllon skrattade i parken och ungdommarna bredvid mig hade fullt upp med varandra.
Undrar om de änns la märke till alla andra som var där *skratt*
I mina hörlurarna spelade mimikry och från mobilen berättade han om sin livshistoria. Eller var det idag han skulle göra det? Eftersom att T-banan ligger där bredvid så är det alltid mycket folk i rörelse och denna kväll var inget undantag. Jag tycker om att titta på folk, fundera på vart de är på väg, på va de är för slags människor.
Jag fastnade med blicken vid en man, han såg speciell ut. Fint leende och glad blick med systembolagspåsen i ena handen. Kanske skulle han på en fest som kom att förändra hans liv, kanske träffade han den kvällen sin blivande fru? *ler lite* Och plötsligt så var han där, den lille mannen med kostym och frågeformulär. Min blick stannade vid honom, mest för att jag alltid tänker på den där sekten när jag ser män i kostym och frågeformulär.
Han stannade folk på gatan, några hade tid och andra inte, med att svara på hans frågor. Och där gjorde jag felet. Jag tittade lite för länge på honom och vi fick ögonkontakt. Sänkte blicken fort, men det var för sent. Han var på väg mot mig! Ojoj jag ville värkligen inte prata med honom (trodde starkt på att han tillhörden den där sekten) Så när han var tre meter ifrån mig så stoppar jag helt sonika in den andra hörluren också. Det om något måste väll ha varit en pik till honom att jag inte ville svara på hans fråga. Det var det, för han vände och gick. Puh!
Jag fortsatte att följa honom med blicken, nyfiken på vem som stannade och svarade på hans frågor.
Vid hållplatsen på motsatta sidan stod en man med sverigeansikte (Gissar på att han skulle se matchen mot Danmark) Den lille mannen med kostym börjar prata med honom och de står där en stund. Undrar hur det känns att prata med ett sverigeansikte? Men det får jag kanske aldrig veta.
Undrar vem mannen framför mig på bussen var. Han log så fint när barnen sjöng och hans leende värmde.
Han såg nog lite yngre ut än han var och hans mörka hår hade silvergrå stänk. Han var vacker.
Nej om man kanske skulle ta och göra något seriöst av dagen.
Ska bli intresant att se vem Erik är. Om himlen bara ville släppa fram solen ett par timmar sen så är jag nöjd.