mariamagdalena

Tårar för Alexander - Boken berör mig djupt. Varför har jag väntat så länge med att läsa denna underbara bok?

Nyss kröp en spindel över golvet. Och hela jag blev stel.
Sneglade lite på den, den var stor.
Blir alltid konstig när jag kommer i kontakt med en spindel (Tack för att du tog bort den)
Undrar om en kurs mot spindelfobi skulle fungera? (men aldrig att en spindel skulle få krypa på mig) Varför kan de inte hålla sig utomhus. Gärna tvåhundra meter ifrån mig!

Justja. kanske skulle skriva på min kravlista att min framtida man INTE får vara rädd för spindlar. Han måste ju kunna rädda mig ;)

Flum flum flum. Tänk hur mycket man kan skriva utan att igentigen skriva något alls.
Kan du inte skriva något till mig, någonting som betyder nått.

Ge inte upp, försök igen. Snälla. Jag vill att du kämpar, kämpar för sakens skull, för att du vill.

Tänk. Jag kan sitta här och skriva sida upp och sida ner och det kanske bara är jag som fattar vad det handlar om Bryr jag mig om någon annan fattar? Nja det gör jag nog inte.

Alexander Schullmans blogg är helt underbar.

I gatlycktans sken är muren helt underbart vacker. Huset andas dåtid och äppleträden viskar om svunna tider.
Jag vill gå ut och röra vid gatan, stå mitt i skenet och känna mig fri. Men hur skumt skulle inte det se ut.
-Du Gösta. Det står en tjej i gatlycktans sken, hon ler och och viskar till marken.

Men det är värkligen vackert på kvällen